VI - De Praestigiis Angelorum

Aosoth är BST's band, men där medverkar INRVI.
VI är INRVI's band, men där medverkar BST.

Nu när vi varit formella och tydliga kan vi konstatera att VI's alla tre medlemmar, inkluderat trumslagaren Blastum alla spenderat tid i live-lineupen hos ultravåldsverkarna Antaeus.

Utan att överdriva alltför mycket skulle musiken på denna debut fullängdare kunna ses som en smältdegel av Aosoth, Antaeus och riffande som påminner om Deathspell Omega's mer rakare verk.

Trummorna är lite platta och trots att dom spelas av kött och blod så skulle dom kunna vara lika programmerade som på Aosoth's verk.

Låtmaterialet är dock ganska catchy och det finns endel riktigt bra partier på plattan.
Alla låtar hans minst ett riktigt bra parti värt att minnas.

Det är inte fantastiskt, men det är stundvis riktigt bra.

Stench - Venture

Death Metals Broder Daniel.

Detta om närbesläktade Tribulation kan ses som Death Metal's svar på den gamla svenska proggen iom deras album förra året.

Venture innehåller många ingridienser som vi finner hos just indie pop, där andra DM-band spelar lead breaks på mörka e-strängen spelar Stench dom på den ljusa.

Att generalisera detta som Death Metal är att göra det alldeles för lätt för sig, det här är så långt ifrån Entombed och Dismember's glansdagar du kan komma.

Egentligen är det bara den råa och grymma sånginsatsen som direkt härrör genren, även om den är mer Black Metal influerad än vad som är standard.

Venture är således en skiva som följer upp 2010 års In Putrescence naturligt.
Måhända har visinfluenserna blivit tydligare, likaså används den lugna/creepiga ett-ett-ett-ett-ett-blasten som Nifelheim gjort sig kända för relativt frekvent.

Ett och annat Mortuary Drape riff gör sig också känt, men istället för att som Italienarna lägga ett märkligt pukkomp så går Stench rakt på sak med grind.

Men först och främst låter det svenskt, den  där speciella hitkänslan flertalet inhemska band besitter finns där.

Venture är därför en riktigt bra skiva och ett självklart inköp om du uppskattar Tribulation.

Det enda negativa jag har att komma med är att texternas storlek är för liten i CD digipakens booklet.

Det är helt okej att som band föredra vinylutgåvan då det kommer till den visuella presentationen, men då kanske man bara ska skippa texterna till CD versionen om de ändå inte kan tydas utan att extrem huvudvärk träder fram.

Venture är en 8 av 10 i betyg skiva.

Stench - Stench 7"

När Stench 2010 släppte sitt debutalbum In Putrescence så var de att betrakta som ett Tribulation light (2 medlemmar från bandet medverkar även här).

Det var mer melodiskt, dynamiskt och snällare helt enkelt, med ett mer naturligt och varmare sound.

Sedan dess har Tribulation släppt album nummer två och själva blivit sin egen light variant, iaf iform av brutalitet.
Låtskrivandet är det fortfarande inget fel på, snarare tvärtom.

Nog om det, tillbaka till Stench.
Som försmak inför stundande fullängdaren så har vi här då en 3 låtar lång/kort 7".

Bäst i mitt tycke är spåret Lost, vars tema inte så lite påminner mig om Queens Of The Stone Age's låt My God Is The Sun från förra årets släpp ...Like Clockwork.

Materialet är svängigt, lättlyssnat och poppigt.
Stundvis punkigt ösigt men även lugnt och laidback som i det avslutande spåret.

Stench var måhända mer gulligt och charmigt än bra när jag såg dom live för nått år sedan på Hornstull Strand.
Men i studion tillhör dom toppskiktet inom lättlyssnad och hittig Death Metal.

Gillar du tex. Vampire borde detta verkligen falla dig i smaken.

Inferno - Omniabsence Filled By His Greatness

Tjeckiens Inferno har harvat Black Metal sedan mitten av 90-talet.
Stil och medlemmar har skiftat genom åren.

Detta är dock mitt första seriösa möte med Inferno's tonkonst.
Till att börja med så är skivan inspelad i Necromorbus av Tore så du vet vad du kan förvänta dig av produktionen.

Likt många sentida Necromorbus inspelningar så låter det äckligt välproducerat och professionellt.

Till sound och låtskrivande skulle jag jämföra och rekommendera Inferno till dom som gillar Nightbringer, Acherontas och sentida Acrimonious.
Om jag inte är helt fel ute så har bolaget Agonia släppt skivor med alla.

Inferno skriver inte "hitlåtar", utan välspelade ljudlandskap som är som en resa.
En resa där själva resan är målet.

Ja, det kanske låter som en abstrakt och något flummig beskrivning, men är det inte absurt att försöka beskriva musik med ord från första början?

Leadgitarrerna liknar dessutom snarare delfiner som ropar på varann under vatten snarare än vanliga BM-leads.

Ni som hört mellanspelen som knyter ihop låtarna på Charon's album Sulphur Seraph vet ungefär vad jag pratar om.

Omniabsence Filled By His Greatness är ett sådant album som egentligen skulle behöva ett år på sig innan ett rättvist betyg tilldelas.

Vad som i dagsläget är helt säkert är iaf att omslagskonsten är briljant.
Omslag, skiva och booklet.
Teitan Arts (David Glomba) som stått för allt är en enorm talang för sin ringa ålder.

Närmast kan hans stil liknas med Z... (polskt krångligt namn) Bielak (Watain, Ghost, Vader, Absu mfl) och Timo Ketola (DsO, Kaamos, Watain, Ofermod mfl).

Tidigare i år har Teitan Arts stått för Death Karma's MLP illustration och nu närmast i november för konstverket till relaterade Cult Of Fire's andra album.

Men var Inferno's skiva bra eller ej?

Kanske.