VI - De Praestigiis Angelorum

Aosoth är BST's band, men där medverkar INRVI.
VI är INRVI's band, men där medverkar BST.

Nu när vi varit formella och tydliga kan vi konstatera att VI's alla tre medlemmar, inkluderat trumslagaren Blastum alla spenderat tid i live-lineupen hos ultravåldsverkarna Antaeus.

Utan att överdriva alltför mycket skulle musiken på denna debut fullängdare kunna ses som en smältdegel av Aosoth, Antaeus och riffande som påminner om Deathspell Omega's mer rakare verk.

Trummorna är lite platta och trots att dom spelas av kött och blod så skulle dom kunna vara lika programmerade som på Aosoth's verk.

Låtmaterialet är dock ganska catchy och det finns endel riktigt bra partier på plattan.
Alla låtar hans minst ett riktigt bra parti värt att minnas.

Det är inte fantastiskt, men det är stundvis riktigt bra.

Aosoth - IV: An Arrow In Heart

Detta är album nummer fyra från Franska Aosoth, ett band jag aldrig riktigt gett den uppmärksamhet de förtjänar.

Visst, jag har hört alla deras album både en och två gånger och nickat gillande åt dem alla.
Men jag har aldrig riktigt lyssnat in mig, förens nu.

IV: An Arrow In Heart är ett välarbetat och kompetent album som framförallt bjuder på ett mycket gott låtskrivande som stundvis berör, precis som all riktigt bra Black Metal.

Rent musikaliskt skulle man kunna dra likheter till sångaren MkM's gamla band Antaeus, med skillnaden att detta inte alls är lika aggresivt och intensivt, men det industriellt kalla finns hos de båda.
Ett dissonant riffande är grunden i Aosoth's komponerande, men de 56 minuterna innehåller tillräckligt många hookar och minnesvärda partier för att hålla hela vägen ut.

Även något förbisedda Ascension och sentida MGLA finns det vissa likheter med i bandets ljudkonst.
Det är väldigt välproducerat, stort, kallt och mörkt.
Faktum är att skivans programmerade trummor likaväl skulle kunna ha spelats utav kött och blod, både till sound och spelstil.

Strunta nu inte i Aosoth, de är alldeles för bra för att förbises.

Words As Weapons

Efter att ha softat ner med lite mer melodirik musik så var det dags att råda bot på det hela.
Detta skedde med Antaeus (svanesång?) Blood Libels från 2006, som är släppt på supercreddiga Norma.

Det är Sjukt Intensiv Fransk Industriell Black Metal, och i allt distat diskant oväsen växer sig harmonier sakt men säkert fram.

Då det är/ var ett band som inte direkt består av människoälskare utan snarare det motsatta som lever efter cut your flesh and worship satan parollen så är det oklart om de kommer fortsätta eller inte då de även hatade varann, härligt värre.

Vokalisten mKm som skrivit lite texter till Watain och liknande band vid sidan av har ett annat (sämre, men helt ok) band vid namn Aosoth som släppt två plattor.

Basisten sprang vidare till Secrets Of The Moon och de andra har jag inte besvärat mig att kolla upp.

Denna platta rekommenderas iaf starkt, men det tar ett tag innan man kommer in i den och upptäcker harmonierna.