Cruciamentum - Charnel Passages

Den här skivan har fått ett oförtjänt bra mottagande.
Jag gillar bandets tidigare demo och minialbum-släpp, men den här skivan klickar inte.

In genom ena örat och ut genom det andra.
Fläskig och snygg produktion men låtarna vill inte sätta sig, en av årets besvikelser tråkigt nog och då  har jag gett den många chanser.

Dock ska inte skivan tolkas som direkt dålig för det är den inte, den är bara inte alls så bra som många vill göra gällande.

The cake is a lie.

Shrine Of Insanabilis - Disciples Of The Void

Black Metal från Tyskland.

Första riktiga spåret tillika samplelåten var verkligen Marduk möter Melechesh.
Något besviken blev jag då övriga spår var mer slätstrukna.

Dock tillhör dom toppskiktet av WTC's kontrakterade band.
Om du känner till bolagets tidigare släpp så vet du vad som väntas.

Swarth - Veneficivm

7" EP som jag skaffade för nästan ett år sedan, här går det undan.
Swarth är ett sådant där hemligt band som spelar en långsammare version av det vi av bekvämlighetsskäl kan kalla för Orthodox Black Metal.

Produktionen (ej framförande och komposition) påminner endel om den på Deathspell Omega's höjdpunkt S.M.R.C.
Annars är musiken mer lik den Mortuus frambringade på debutalbumet detta med Mayhem (Attila)/Ondskapt-vibbar på endel av sången.

Ganska bra, framförallt A-sidan.

Howls Of Ebb - The Marrow Veil

Den här långa MLP'n kommer liksom aldrig igång, vilket troligtvis även är skaparnas mening då det rör sig om något knepig musik av folk som vill vara knepiga.

Nej, jag föredrar fullängsdebuten Vigils Of The 3rd Eye, den är mycket bättre.
Tråkigt.

VI - De Praestigiis Angelorum

Aosoth är BST's band, men där medverkar INRVI.
VI är INRVI's band, men där medverkar BST.

Nu när vi varit formella och tydliga kan vi konstatera att VI's alla tre medlemmar, inkluderat trumslagaren Blastum alla spenderat tid i live-lineupen hos ultravåldsverkarna Antaeus.

Utan att överdriva alltför mycket skulle musiken på denna debut fullängdare kunna ses som en smältdegel av Aosoth, Antaeus och riffande som påminner om Deathspell Omega's mer rakare verk.

Trummorna är lite platta och trots att dom spelas av kött och blod så skulle dom kunna vara lika programmerade som på Aosoth's verk.

Låtmaterialet är dock ganska catchy och det finns endel riktigt bra partier på plattan.
Alla låtar hans minst ett riktigt bra parti värt att minnas.

Det är inte fantastiskt, men det är stundvis riktigt bra.

Ghastly - Carrion Of Time

Jag stiftade bekantskap med Ghastly från Finland iom deras schyssta 7" EP Serpentine Union/Divine Fire för två år sedan.

Efter ett medverkande på en Metal On Metal IVth Crusade samlingen med Finsk Death Metal förra året så är vi nu framme vid fullängdsdebuten.

Ghastly spelar vad man skulle kunna kalla Stoner Death Metal, mycket sväng och inget direkt furiöst tempo.
Det extremt nedrökta omslaget passar således väl och du kan ögna igenom detaljerna väl iom att albumet hittills endast är släppt på vinyl.

Ghastly's duo är således ett av de bästa nu aktiva finska banden i min mening.
Mitt enda minus är introt som inte tillför något annat än lätt irritation.

Vampire - Cimmerian Shade

Lättlyssnat, catchy och minnesvärt.

Så skulle man kunna sammanfatta Vampire.

Det har ändrats om lite i lineupen sedan vi sist stiftade bekantskap med varann då det vankades fullängsdebut.

Ny på trumpallen är en herr Abysmal Kondor som är mer Paul Bostaph än Dave Lombardo i sitt spel, mindre groove/sväng och mer rakt spel.
Dock spelar gamle trumslagaren på merparten av spåren och den nye endast på ett, kul att jämföra dom dock.

In Solitude bekante Henrik Palm bidrar inte heller med leadgitarr denna gång.
Vilket självklart gör att solona inte påminner om dom på det saliga bandets svanesång Sister, istället är dom betydligt mer "vanliga" och Thrash Metal.
Fortfarande bra, bara lite annorlunda.

Vampire forsätter iaf att leverera grym hitbetonad Death/Thrash Metal av 80-tals modell.

Denna MLP har exakt samma uppbyggnad som Slaegt's, ett riktigt spår, ett mellanspel och avslut med två riktiga spår.

Hur som haver, grymt bra och troligtvis årets minialbum!