Howls Of Ebb - The Marrow Veil

Den här långa MLP'n kommer liksom aldrig igång, vilket troligtvis även är skaparnas mening då det rör sig om något knepig musik av folk som vill vara knepiga.

Nej, jag föredrar fullängsdebuten Vigils Of The 3rd Eye, den är mycket bättre.
Tråkigt.

The Order Of The Solar Temple - S/t

Denna order blev enkelt förklarat kända som en självmordssekt med bas i Schweiz och Kanada.

Bandet som därifrån hämtat sitt namn spelar dock inte självmordsbenägen DSBM.
Nej, dessa Kanadensare framför hård Rock i 70tals anda.

Jag skaffade den här skivan då jag tyckte att något "lät fel" med förlyssningsspåren.
Alltså, "off" såsom att man anar att något lite obeskrivligt lurar där bakom.

Till min senare besvikelse så visade sig denna sinnesstämning endast vid ett fåtal tillfällen.
Flertalet av spåren är för vanliga, intetsägande...och normala (?).

Det finns dock även ett riff som låter lagom stulet från Ghost's första platta, ni vet vilket jag menar när ni hör det.

Annars är Metal referenserna få.
Tänk snarare Blue Öyster Cult (en cover finns med på skivan, ett av de bättre spåren) än Motörhead.

Ett textmässigt minus är att bandet inte bygger hela sin lyrik på sekter, även om Aleister Crowley dyker upp.

Men skadan är skedd och helhetsbilden har krackelerat.

Plus i kanten ska dom ändå ha för den snygga analogt ljudande (rena) produktionen, det välgjorda omslaget samt den illustrerade bookleten.

Om alla spår hade varit lika bra som avslutande (tillika det ena förhandsspåret) The Order hade jag hyllat denna skiva gränslöst.

3 av 5 om du gillar siffror.

Howls Of Ebb - Vigils Of The 3rd Eye

Howls Of Ebb är en Amerikansk trio som framför konstig musik som är förvånansvärt lättlyssnad.

Motsägelsefullt?

Ja, det mesta med Vigils Of The 3rd Eye är det.
Howls Of Ebb har skapat ett kontrasternas album och jag kan tänka mig att det inte är för alla att uppskatta.

Precis som albumets oerhört ambitiösa konst (den generösa bookleten är full med illustrationer) så är musiken både motbjudande och vacker, ofta samtidigt.

Att genre-bestämma bandet går inte.
Det är progressivt, det är Death Metal men ändå inte.

Albumet har dessutom en väldigt väljudande analog produktion där allt kommer till sin rätt i ett par kvalitativa hörlurar.

En av de bästa produktionerna jag har hört på sistone faktiskt, som dessutom passar bandet ifråga perfekt.

9 spår med en speltid runt 48 minuter.
Progressivt, klaustrofobiskt men samtidigt lättlyssnat.

Rekommenderas starkt!