Uppföljaren till Born To Die och dess utökade Paradise Edition är en jazzlounge'ig skapelse.
Tempot är släpigt och stämningen är valiumbaserad och rökig skivan rakt igenom.
Inledningen här ovan kan tolkas negativt, men troligtvis är detta den bästa skivan i år utanför Metal genren.
Det är egentligen bara bonuslåten (en av tre på Deluxe Edition) Guns And Roses som inte är något vidare.
Resten är guld, tack Lana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar