Detta är inte samma band som 2009 drog till med käftsmällen The Horror.
Borta är "straight to the point"-låtskrivandet och Verminous drivet. En trummis vid namn Jakob har ersatts av en annan trummis som även han mycket praktiskt heter Jakob och in har 70talet och dess progressiva ådra gjort entré.
Även det estetiska i omslagskonst har utvecklats.
Borta är "straight to the point"-låtskrivandet och Verminous drivet. En trummis vid namn Jakob har ersatts av en annan trummis som även han mycket praktiskt heter Jakob och in har 70talet och dess progressiva ådra gjort entré.
Även det estetiska i omslagskonst har utvecklats.
Skivan i sig innehåller på sina generöst tilltagna 75min många instrumentala partier som åtminstone jag tycker påminner endel om The Doors stämningfulla jam.
Överlag så är skivan mer rock n roll än metal, mer analog och varm än digital och kall.
Överlag så är skivan mer rock n roll än metal, mer analog och varm än digital och kall.
Om sångarens röst på föregångaren hade drag av Jon (Dissection) så påminner den ibland denna gång mer om Erik (Watain), förändringar/ utveckling på de flesta punkter alltså.
Vill du ha det där direkta öset som The Horror bjöd på så föreslår jag att du väntar till maj då redan nämnda Verminous efter ca 10år gör comeback, i vad som enligt samples hintar om gammal hederlig stil.
Men har du ett öppet sinne, uppskattar musik även utanför metals ofta alltför snäva ramar samt tycker att stagnation är detsamma som död, så rekommenderar jag verkligen denna skiva då den garanterat kommer inneha en stark plats på listan över årets bästa släpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar