Close-Up: Det Sjunkande Skeppet

Att Close Up Magazine bara blivit sämre och sämre är det väl ingen vettig människa som missat.
Nog för att min smak inte är kompatibel med många andras och att just mina favoritband sällan dyker upp är inte något som jag hänger upp mig för mycket på.
Vi tycker alla olika om olika saker.

Men, det är just deras slentrian, CU har blivit äckligt förutsäga.
Samma band år ut och in, nummer efter nummer, visst finns det ljusglimtar men de är ofta uppdelade på 3 korta bandintervjuer på en sida.
De stora artiklarna skall alltid gå till samma band, hur mycket kan de ha att berätta varje jävla år?

I det aktuella numret har vi Machine Head, Turbonegro, The Haunted och Iced Earth för att nämna några av de mossiga akterna som ständigt återvänder.
I den lilla rutan med info ang nästa nummer kan vi med spänning läsa att det kommer innehålla Korn (IGEN!) och Megadeth (ALLVARLIGT?!?).

Det är ungefär samma jävlar som täckt varje nummer sedan 2003, med några få undantag.
För ibland glimmar det till, men slentrianen återvänder snabbt oftast i efterföljande nummer.

Om man dessutom kikar på de små listorna som skribenterna lyssnar på för tillfället så visar dem ofta en stor rikedom av band som inte annars figurerar i tidningen förutom i en liten recension.

Tyvärr finns det ännu inget fullgott substitut för Close-Up.
Sweden Rock Magazine har ännu inte kommit dit till att varje nummer är köpvärt, idagsläget nöjer jag mig med ca 3 nummer per år då innehållet lockar.
Utländska tidningar som Zero Tolernace Magazine är lite för navelskådande i sin underground miljö där skall vara glad om man känner till 30% av banden.
Decibel Magazine har jag fortfarande inte hittat någonstans i detta land.