Jag har egentligen aldrig gillat de allmänt i underjorden hyllade Grekerna i Dead Congregation, men på olika sätt har våra vägar korsats fler än en gång och musik med bandet har letat sig in i min skivsamling, även om så ej varit mitt syfte.
Deras MCD från 2005 fick jag gratis med en beställning från sångaren/gitarristens distro (Nuclear Winter Records, numera lagt på is) och split-CDn med Hatespawn köptes enbart för det Tyska bandets medverkan.
Ni som läser mina redogörelser här vet att jag inte är ett fan av djupa growl, jag finner dom oftast odynamiska och monotona samt stör mig på bristen av aggression.
En tydlig dealbreaker för att prata Amerikanskt sitcom språk.
Med det sagt så har Dead Congregation blivit bättre på alla sätt och vis iom fullängdsalbum nummer två.
Jag kan faktiskt slutligen säga att jag gillar bandet.
Låtskrivande, produktion och framförande är på topp.
Omslaget väcker associeringar med fallna änglar, vampyrer (Nosferatu ej Twilight), bortdragande från gud samt förruttnelse.
Ett typiskt fulsnyggt omslag, den diarréfärgade layouten på digipak-utgåvan förstärker känslan.
Det mesta stämmer på Promulgation Of The Fall, nog hade jag eftersökt mer bett i sången men den stör mig åtminstone inte (mycket).
Endel riff och framförallt produktionen påminner om Kaamos album Lucifer Rising (minus S.t Anger-varningen på virveln).
Inget konstigt i det då släktskap mellan banden finns och Kaamos är ett av de bästa band som verkat inom Death Metal.
Det är alltså en okomprimerad ljudbild som låter allt annat än samtid.
Det låter analogt och organiskt som bevarar ett mörker i musiken och en behaglig dos skit.
Grekerna skriver dock inte hitlåtar på samma sätt som Svenska band (läs: Vampire, Repugnant, Maim osv) ofta tenderar att göra (tydliga strukturer vers, brygga, ref, stick).
Dead Congregation låter istället sina stycken flyta samman och bilda en stark enhet.
De 8 spåren formar därför snarare en helhet på 40 minuter än att vara en samling individuella spår.
Det funkar utmärkt för bandets sätt att skriva och framföra sin musik.
Ibland glädjer det mig att jag tar chanser och köper nya album med band som tidigare i min åsikt haft potential men inte levererat.
I år finner vi förutom släpp med Behemoth och Lvcifyre nu även Dead Congregation på den listan.
Rekommenderas om du uppskattar Incantation, Immolation, Lvcifyre och Kaamos.
Bra skit!
