Altars - Paramnesia

Precis som Ensnared's MCD så släpptes Altars fullängdsdebut Paramnesia av Nuclear Winter Records den 6e September.

Dock skiljer sig de två banden mycket från varann, inte bara geografiskt då Altars kommer från Australien.

Musikaliskt skulle jag nog beskriva Altars som relativt progressiv death metal med lite skit i.
De bygger många av sina riff på dissonans, vilket gör att de har något gemensamt med Aosoth även om uttrycken i sin helhet är olika.

Sången är mörk och djup.
David Vincent möter Peter från Vader, ungefär.
Ja alltså, det här med mer teknisk eller progressiv döds är egentligen inte min grej.

Men Altars är tillräckligt intressanta för att jag ska uppskatta deras tonkonst.
Framför allt är det då de mer raka riffen gör entré som bandet blir riktigt bra.

Exempelvis: halvvägs in i spåret Husk.

Så mitt förslag är att du spanar in  just den låten på Soundcloud och sedan tar ett eget beslut om Altars kan vara något för dig.

Ensnared - Ravenous Damnation's Dawn

Detta är en nysläppt MCD/ MLP från Svenska Ensnared som sedan de bytt namn från Gravehammer släppt en tre spårs kassett demo, en riktigt bra sådan också för den delen.

Här bjuds vi på 4 spår i en diskant men ganska klar produktion, varav en låt är en omarbetad version från redan nämnda demo.
Om du dessutom införskaffar CD versionen får du övriga två demospår som bonus i slutet.

Soundet på Ravenous Damnation's Dawn borde tilltala alla som uppskattar Degial, Morbid Angel, Necrovore... ja ni kan det här nu.

Skillnaden är att det inte låter som att Ensnared stämmer ned sina instrument, därför får jag även vissa associationer till Merciless.
Ibland drar vissa lugna riff även åt Dissection hållet och vid ett specifikt tillfälle finns det ett parti som låter väldigt mycket Satyricon runt Volcano.

Men är det bra då?

Ja det är det
Skivan blir bättre för varje lyssning och Ensnared är bra på att skriva medryckande riff.

Rekommenderas!