Underground Never Dies

...med undertiteln It's Not Black And White Anymore är inte ett album (sanning med modifikation) utan en bok, eller en coffeetable bok om man vill vara anal.

Vilket vi självklart eftersträvar.

De senaste åren har det kommit några riktigt grymma påkostade böcker där gamla nummer av fanzines samlats och fått den historiska inramning de nu slutligen förtjänar.

Främsta exemplen är Metalions The Slayer Diaries (som samlar det bästa från 20 nummer Slayer Magazine, med massvis av intervjuer med band som Mayhem, Dissection, Emperor, Marduk osv... ) och Voices From The Darkside (liknande laguppställning men med mondre fokus på Black Metal), som samlar alla nummer av fanzinet med samma namn i en påkostad paketering.

Nu kommer en bok som flyttar fokus från intervjuerna till själva estetiken med fanzine, bandbilder, flyers och DIY konsertaffischer från 80 till tidigt 90tal.

Tyvärr är det i mitt tycke just intervjuerna som är det intressanta.
Taffligt illustrerande flyers tilltalar nog de mer nostalgiskt lagda som var aktiva där och då.

Sådana som tycker att Metal är mer bärs och headbanging än spirituell misantropi.

Inleder gör dock ett välskrivet förord signerat Erik från Watain samt några andra som aldrig riktigt förstått det här med det skrivna ordets verkliga kraft.

Tyvärr hamnar vi i klaveret relativt omgående via outhärdlig repetition där artister (samtliga) beskriver vad ordet "underground" betyder för dom.
Sida efter sida efter sida...

Detta problem samt andra klavertramp går igenom hela boken.
Du ska inte LÄSA Underground Never Dies, du ska TITTA och bara stundvis anstränga bokstavsbanken.

Man kan argumentera att fanzine-andan på detta vis bibehålls, om man är snäll.

Många fanzines hade trots allt en väldigt barnslig och naiv inställning med tafflig journalistik i sina intervjuer och recensioner.

Så, kanske är det lika bra att vi endast bjuds på kortare utklipp från diverse fanzines genom åren från olika breddgrader.

Men, rent estetiskt är boken riktigt läcker.
Nog för att texterna inte håller någon vidare kvalitet men layouten och tryckkvaliten är mycket hög.

Vill du läsa?
Välj Metalion och Voices From The Darkside eller andra böcker som Blod Eld Död och Swedish Death Metal.

Tycker du dock att alfabetet har alldeles för många bokstäver så väljer du Underground Never Dies.

Key To The Lunar Waters

Det är mycket just nu och då blir bloggen lidanade, men gråt icke för små bitar kunskap delges via twitter som ni finner till höger här på sidan.

Men jag vill ta detta tillfället i akt och tipsa om fanzine.
När tidningar såsom Close-Up skriver om känsloskadade hipster ungar med färgglada tatueringar och Sweden Rock sätter ett gäng föredettingar som Mötley Crue på omslaget 2012 (!) så kan det värma lite extra att det finns individer där ute som slänger (nåja, lite väl långa glapp mellan numren ibland) ihop intervjuer, artiklar och recensioner med härliga band såsom Necros Christos, Invidious, Grave Miasma, Venenum, Teitanblood, Katharsis, Embrace Of Thorns, Mercyful Fate, Morbus Chron och Repugnant.

Några fanzine som jag vill pusha extra för är Chips & Beer #1 & 2, Horrible Eyes Frenzine # 4, Dauthus Appendix #3 och Compilation Of Death #2.

I det sistnämndas fall så är kanske inte engelskan eller den journalistiska ådran speciellt stark men passionen kompenserar det som utav bara helvete.
I andra fall kan flera år gamla intervjuer bringa nytt ljus, som i en Repugnant intervju där Tobias berättar att en låttitel för det då nedlagda bandets påtänkta skiva var "prime mover", en titel som senare dök upp i annat sammanhang.
För vem orkar egentligen läsa ytterliggare ett reportage av CU's utsände där merparten av artikeln skall gå ut på att leka hobbypsykolog och ignorera musiken (exempel: Cannibal Corpse i senaste numret).

Andra värda att lägga labbarna på efter dessa är:
Serpentscope, några gamla artiklar finns på: http://kaleidoscopemag.wordpress.com/
Nekropokalypsis

Där har ni flera timmars sysselsättning, fram tills att ni inhandlat och läst dessa borde jag ha fått ihop ett nytt blogginlägg.

Horrible Eyes Frenzine

Är du trött på att Close Up och Sweden Rock mest skriver om posöraktig emocore respektive tråkig gubbrock, tycker du att Engelska motsvarigheten Zero Tolerance innehåller för många dåliga obskyra underground band som ingen bryr sig om?

Då rekommenderar jag dig Horrible Eyes Frenzine som nyss utkommit med #4.
Där kan du läsa intervjuer gjorda det senaste årtiondet med trevliga akter såsom Repugnant, Hatespawn, Necros Christos, Grave Miasma, Drowned, Morbid Insulter, Vulcano & Mayhem (med Dead) för att nämna några.

88 sidor skrivna på icke åsiktbefriad Engelska.
Köper gör du genom att maila horribleeyes@gmail.com
10 Euro kostar numret inklusive frakt, sluta gnäll och stöd undergroundrörelsen för engångsskull.