Slayer - Repentless

Det här albumet har bespottats av underground maffian och hyllats av mainstream Metal media.

Sanningen ligger snarare någonstans däremellan, Repentless är självklart inte en ny Reign In Blood men inte heller ett psykbryt al'a Metallica's Lulu eller St.Anger.

Jag är en enkel man och som sådan räknar jag inte med att gamla band ska göra nya klassiker 20-30år efter sin kreativa storhetstid.
Istället glädjer jag mig att få ytterligare en helt okej/bra platta med lite nya schyssta låtar från en gammal favorit att sjunga med i och hytta med näven till vid frukostbordet.

Detta gäller tex. Iron Maiden, Judas Priest och i detta fall aktuella Slayer.

När förra albumet World Painted Blood spelades in drabbades alla inblandade hjärnsläpp och glömde bort att ett Thrash Metal band behöver dist på gitarrerna för att det ska funka.

Skivans starka låtar passar bra in live, men albumet som sådant är en kraftlös katastrof.

Bättre gick det dock denna gång.

Jeff är död och Dave flög sin kos, men Slayer låter föga förvånande fortfarande som Slayer.

Titelspåret Repentless är i mitt tycke bäst på plattan och en klockren dänga.

Överlag är det de snabbare bitarna som Implode, redan nämnda titelspåret och Atrocity Vendor som träffar bäst och snabbast.

Nog åkte skämskudden fram här och var de första 10 genomspelningarna (vissa textrader plus Tom's rap frasering), men sedan hände något och jag började gilla även de stycken jag först rynkade på pannan åt.

För att vara en platta skapad av ett gäng 50 plusare är Repentless riktigt vital.

Bra jobbat!