Det tog de italienska gravskändarna i Mortuary Drape 10 år att följa upp bespottade besvikelsen Buried In Time.
Det var ett album av sin tid som även de själva vänt ryggen.
Med Spiritual Independence har de ryckt upp låtskrivandet och även gått tillbaka till ett mer analogt sound påminnande mer om deras släpp från 90talets första hälft som Into The Drape och All The Witches Dance.
När bandet spelade här i Stockholm här om året så var framförandet väldigt laddat med energi och kraft.
Deras "dementa barnvisor möter Black Metal" fick väggarna att svettas och luften försvinna.
Deras "dementa barnvisor möter Black Metal" fick väggarna att svettas och luften försvinna.
Tyvärr finns inte den energin bevarad på nya albumet, det saknas lite glöd och jävlar anamma.
Allt är prickfritt framfört och vokalist/grundare Wildness Perversion's visar att han inte rostat bakom trummorna trots att det var bortåt 20år sedan han sist även basade på den positionen i bandet.
Produktionen är snygg men saknar därför också den schizofreni som gjorde tidigare album obehagliga och mystiska.
Tex: konstiga panoreringar samt tillsynes obefogade volymhöjningar.
Spiritual Independence är ett bra album med flera minnesvärda stunder och det är en återgång till "true Mortuary Drape style"-låtskrivande som herr Perversion själv säger.
Men det där lilla extra som framförallt hos mig gjorde Secret Sudaria och Tolling 13 Knell obehagliga, fascinerande och samtidigt utmärkta saknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar